The Creation of the Elementary Particles and the Universe: 50 basic theories
Av Alf Israelsson och Tomas Vinterheden.
”The Universe did not begin with a Big Bang; it began with a flicker.” Det här är en fundamental insikt som framkommer och belyses i boken.
Ett av de första bevisen för Big Bang kom 1992. American Physical Society presenterade då att bakgrundsstrålning från Big Bang uppfångats. Men det måste ha varit något som inte stämde med denna världsnyhet för den 17 mars 2014 basunerades det åter ut att man äntligen funnit bakgrundsstrålningen som påstods bevisa Big Bang. Det slogs upp som en jättenyhet i världspressen. Men den 2 februari 2015 kunde man läsa betydligt mindre artiklar om att upptäckten förvandlats till damm, gravitationsvågorna var mikrovågor från dammpartiklar i Vintergatan. Det finns alltså inga bevis för Big Bang. Tvärtom kommer det allt fler rapporter från allt starkare teleskop att Universum är betydligt större än vad man trott, miljardtals nya galaxer upptäcks, var och en med miljardtals stjärnor. Att då hålla fast vid Big Bang och Inflationsteorin blir allt svårare. Kan all denna materia ha kommit från en ansamling mindre än en ärtas storlek? Och allt detta påstås ha skett på 10-43 sekunder, vid en temperatur av 1032 grader. Att det kunde ske så fort förklaras med att tiden också uppstod just då. Denna expansion måste ha skett med en hastighet miljardtals gånger ljushastigheten. I kontrast till detta medger samtliga av Israelsson och Vinterhedens teorier att ingenting behöver överskrida ljushastigheten. Enligt dem bildas vid Universums expansion fortlöpande nya aktuella gränssnitt mot Kosmos genom att ny materia kontinuerligt skapas.
Utifrån grundpremissen att det krävs en i varje hänseende realistisk teori och förklaring för Universums skapelse, har Israelsson och Vinterheden utgått från att denna tillkomst spontant uppstått i ett kosmiskt vakuum ur ett kvantum vid 0 K i form av en partikel exakt samtidigt med dess fullständiga motsats, dess antipartikel. I deras teorier uppbär antipartikeln negativ massa. Inom fysiken idag anses antipartikelns massa istället vara positiv, i likhet med partikelns massa. Exempelvis antas positronen ha massan +0,511 MeV. Israelsson och Vinterheden har dock funnit att för att kunna beskriva Universums uppkomst och även dess långsiktiga överlevnad, måste antipartikelns massa vara negativ. Positronens massa är alltså enligt deras teorier -0,511 MeV.
I beskrivningen av Universums uppkomst utifrån dessa premisser har Israelsson och Vinterheden behövt införa en helt ny elementarpartikel, pritonen, med en storlek mindre än en tusendel av kvarkens.
Med stöd av Heisenbergs obestämbarhetsrelationer för spontant uppträdande och omedelbart försvinnande virtuella partiklar beskriver Israelsson och Vinterheden hur dessa partiklar i Kosmos vakuum kan övergå till at bli bestående partiklar.
Eftersom pritonen och antipritonen är de enda partiklar som kan uppstå spontant, vilket i boken närmare beskrivs i kapitel 15, innebär detta att samtliga övriga större partiklar måste vara uppbyggda av dessa.
Utifrån dessa premisser beskrivs och framförs teorier för uppbyggnaden av alla andra partiklar som elektroner och positroner, fotoner, kvarkar, protoner, etc.