Man måste ju leva

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Man måste ju leva… (1978), 103 min, spelfilm av Margareta Vinterheden och Alf Israelsson.

Kritikerrosad film från 1978 som visar början till nedmonteringen av det svenska folkhemmet utifrån en norrländsk arbetarfamiljs öde. Vad händer med människor när samhället centraliseras och företagen globaliseras? Det är en film om hur den enskildes liv glöms bort i samhällsomvandlingen. Vi får följa Nils, en sågverksarbetare från Norrbotten som förlorar sitt arbete när sågverket läggs ner ner. Nils tvingas då bryta upp från sin hemort för ett tempoarbete på en industri utanför Stockholm. Han tvingas lämna sin fru, barn, vänner och hem. Han blir en ”gästarbetare” i sitt eget land med många ödsliga mil mellan sig och familjen. Men inte heller på den stora fabriken finns några garantier att få behålla jobbet. På arbetsplatsen upplever de anställda ständigt illavarslande tecken. I problematiken finns fackets svåra mellanställning i kläm mellan multinationella jättar och de egna medlemmarnas krav.

Filmens centrala tema är flytt. Flytt av jobben, flytt av kapital, flytt av beslutsfattande. Det är flytt som orsakar nedläggningar, arbetslöshet och början till nedmonteringen av det svenska folkhemmet. Man måste ju leva ger en tidsbild av 1970-talets Sverige. Manuset bygger på samtal och intervjuer från stora arbetsplatser som Algots i Borås, Volvo i Göteborg och LM Ericsson i Olofström dit norrlänningar, finländare, greker och spanjorer kom för att arbeta, bland andra LM-arbetaren Eduardo Montes som sedan spelade en stor roll i filmen som spansk invandrare.

 

Rollistan inkluderar: Stig Engström, Lena Granhagen, Marja Packalén, Eduardo Montes, Ulf Johansson, Thomas Hellberg, Gösta Pruzelius, Björn Gedda, Olof Buckard och Tomas Bolme.

Regi: Margareta Vinterheden
Manus: Alf Israelsson och Margareta Vinterheden
Foto: Odd Geir Saether
Klippning: Susanne Linnman
Musik: Piirpauke och ABBA.
Producent: Alf Israelsson